Sarajevski – Softlights feat Erika

Jag sitter och här och gråter för att jag mår otroligt bra. En av de som jag lärde känna under förra året var min fina vän Bojan.

Han och hans bror släppte idag sin första låt. Sarajevski – Softlights feat Erika.

Hur ska jag beskriva låten, innan ni hör den? Ja, som att sväva på moln, känna sig bekymmerslös.

Existera eller rentav inte existera i det vid kallar universum, att vara allt och inget, alla och ingen.

Belyst av små spotlights i färgerna turkos, rosa och lila som flödar över ens ansikte.

Sitta själv i ett hörn på en klubb, känna den där djävulska ensamheten som kan sluka alla vissa kvällar, trots man är omgiven av nära vänner.

När ångesten tränger bort glädjen och kraften i en, för att i nästa våg av dimmigt ljus känna sig totalt ett med livet. Frid och en sådan där glädje som flyter på insidan fast man inte visar den för någon annan.

Man har inget behov att visa den helt enkelt, i alla fall inte för stunden.

I slutet av Januari förra året vaknade jag en morgon och mådde bra. Efter varit djupt deprimerad i över 2,5 år.

En insikt kom över mig och jag förändrade mer än jag gjort under hela mitt liv och växt mer än jag någonsin gjort.

Att kunna leva igen efter att man levt en dag i taget, för att hoppas att man skulle överleva en dag, i hopp och en på något sätt fast övertygelse om att allt skulle bli bra en dag igen och det blev det ju.

Bojan och jag jobbade i somras som handledare för Ferieentreprenör. Bojan var en av de huvudansvariga, jag var en av handledarna som arbetade med ungdomar i grupper om ca 10, som arbetade med egna projekt. Ja, Bojan var både ensam huvudansvarig och handledare under en stor del av projektet, han skötte det med bravur.

Kanske berättar mer om Ferie Entreprenör en annan gång.

Ja, i alla fall så är Bojan expert på improvisera, skapa och inspirera ungdomar, ja människor han kommer i kontakt med.

Sommaren tog slut, jag vill leva livet ännu mer. Visste att Bojan var med och höll i Cute As Fuck, ett event med quiz och liveband på det legendariska Bengans under förra hösten.

Jag gick dit otroligt osäker på mig själv, för det kan jag fortfarande har svårt förr, att gå till nya ställen där man känner typ ingen eller nån och man får typ ett hej och lite småprat och sen sitter man osäker i ett hörn, skruvar på sig och hoppa nån avslappnad filur ska prata med en.

Är jävligt dålig på att dölja det också, osäkerheten, fast nu är jag inte osäker längre, vuxit i det också, känns fantastiskt.

På Bengans jag lärde känna många sköna personligheter.

Men de får ni läsa om någon annan gång.

Nedan finner ni låten och även en video från sommarjobbet. Där Bojan blir intervjuad om hur det är att vara handledare.

Softlights får 8/10 katter.

Från djupet av mitt hjärta till djupet av ditt hjärta.

Tack för att jag har fått lära känna dig Bojan och kommer få lära känna dig ännu mer.

Sarajevski – Softlights feat Erika

Annonser

 

Ord räcker inte till för att beskriva vad jag känner, hur jävla bra jag mår.

När den ena dagen överträffar den andra. När man möter nya människor som man känt som man mötte hela livet. Nya vänner som berikar mer än ens gamla, trots att man mött dem gamla ett fåtal gånger ja eller en.

De gånger jag kommer skriva eller prata om den jag tro jag hade innan, kommer jag referera den som mitt tidigare liv.

Behöver inte nämna vad jag stod för då. Jag var äkta då också. Men otroligt begränsad.

Mig själv inom ramarna som jag accepterat. Men livet jag levde av gjorde att jag måste inte såg till mig själv, fick ta mycket skit, fick gå igenom helveten och där jag levde för andra ut efter min tro.

Det var inget dåligt liv, men det var heller inte bra. Hade magiska stunder då som jag också har nu.

Men nu har jag hitta mig själv, kan säga att jag mår bra efter många år av depressioner, ångest, utanförskap, hån, mobbning med mera.

Även om jag mötte många fina människor också. Men de flesta stunderna jag behövde en kram, hjälp eller någon att prata då fanns ingen där. Folk kramade varandra istället och inte mig.

Men jag dolde hur jag mådde väl genom den glad personligheten jag har , den glädje jag allt haft, livsenergi, att alltid via leva, på så sättet tog jag mig hit och det var värt allt.

Allt som hänt och alla jag mött har gjort mig till den jag är, ja och jag är skapat mig själv, den jag vill vara och växer i varje dag.

Har alltid ställt de djupaste frågorna till mig själv, alltid utmanat mig själv och kommer alltid gör det, ständigt väx, ständigt hungra efter mer av livet.

Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag har gråtit mig till sömns, ja det gör jag fortfarande då och då, även av glädje eller när det blir för mycket jobbiga känslor.

Mitt liv är inte lättare nu, jag är antingen gillade eller ogillad som det alltid varit. Men jag kan hantera det på ett helt annat sätt, problem som var problem är inte det längre.

Ja, lever och jag förändra omständigheterna eller så förändra omständigheterna för mig.

Livet är inte längre en kamp, utan en njutning där jag omfamnar allt det är.

Märker att jag växer ifrån vänner, kompisar och bekant som jag haft innan, blir naturligt så när man byter perspektiv på livet. En del stannar och en del blir till kompisar istället, en del blir till bekanta och en del blir totala främlingar.

Jag är inte emot någon, folk får göra vad de vill och ta konsekvenserna av hur de lever, precis som jag får ta. Det man söker det finner man, ibland kan det bara ta lite längre tid, men då gör resan att man växer eller stagnerar eller gå bakåt i livet.

Känner inte behov att berätta allt för jag gör för alla. Lägger mig på den ”nivån” andra lägger sig. Ogillar när folk ger en ogillar blickar för man tycker en annan sak, typ att man ska skämmas för man är sig själv, varför ska man göra det? Skam och skuld. Vill de prata om alldagliga saker så visst, sina jobb, karriärer, familj, utbildningar med mera, inga problem. Bara att det där intresserar inte mig så mycket alltid. Känner sig man tillfreds med det livet man lever, så fortsätt att leva det livet, andra så förändra dig själv och omständigheterna. Man kan förändra mer än man tror. Risken är bara att du kan förlora något för att vinna något annat, som ett jobb t.ex. Vi människor vill ha trygghet, men vi kan växa genom att våra omständigheter förändras, så att vi tvingas förändras oss.

Ur de jobbigaste perioderna i livet kan de bästa komma. Jag är ett levande exempel på det.

Visst vill jag berätta för andra om livet och vad jag hittar på, därför jag skriver denna blogg, men samtidigt har jag inte behov att övertyga någon om rätt och fel.

En har alla människor en historia och en resa som kan vara intressant. Folk kan ha samma jobb hela livet, trivas bra med en traditionell familj och olika intressen man har.

Allt är upp till den enskilda personen. Jag förändrar mig själv, sen får andra förändra sig som de vill. Vi lever i ständig förändring, även om vi inte ser den. Tänkte dra nån bild om hur cellerna ombildas och grejer, men jag kan för lite om det. Men nån slags cellförändring, sån är människan, sker hela tiden.

För att sammanfatta det hela, så lev livet, se glädjen i det lilla och det stora.

Sluta aldrig växa, var ärlig mot dig själv.

Slänger ut en fråga till dig som läser: Är du nöjd med livet du lever idag? Om du svarar ja, så varför är du det? Om du svarar nej, varför är du inte nöjd?

En fråga som du kan ställa dig själv och sen kan fundera på över hur du ska fortsätt att vara nöjd och tillfreds med livet eller hur du ska komma till den punkten.

Jag är inte ute efter diskussioner, utanför samtal där man kan växa, oavsett hur man ser på livet.

Man kan alltid lära av varandra och är man varandras motsatser så kan lära sig hur man inte vill göra eller närma sig varandra om än ett litet steg.

En fika, ett äventyr, en konsert eller sova under bara himmel. Ja, finns här för den som vill hitta något och den som har frågor om min resa. Kanske skriver en bok om min resa, vi får se.

Till hösten gör jag klar förskollärarutbildning och om en månad flyttar jag till Majorna här i Götet.

Sen händer det massor saker hela tiden, som det ska. Lugnt eller intensivt, i min ensamhet eller med vänner och nya filurer.

Tjoho blöggen!

/Andreas

Livet, livet är fantastiskt!

 

ramberget-med-hence

Under detta året har jag förändrat, upplevt och levet än alla mina tidigare 31 år i livet.

Vaknade upp här hemma i Göteborg, tror det var den 27:e januari något sådant och kände jag mådde bra.

Insåg att depressionen jag haft i nästan 3 år inte berodde på någon demon.

Slutade dricka cola, som innehåller massa socker, vilket gjorde mig deprimerad.

Blev vegetarian och sen vegan i Mars.

I år har jag utmanat mig själv, gått på evenemang själv som jag inte vågat göra förut.

Växt genom det i livet. Lärt känna många nya människor som berikat mitt liv.

Varit på många fantastiska konserter, njutit av solnedgång, öl, kaffe, gemenskap, fester, musik, föreläsningar.

Hoppat av utbildningen till förskollärare, med ett halvår kvar av utbildning, plus lite eftersläpande mat. En utbildning som garanterat jobb.

Sökt några få jobb, fick sommarjobbet jag ville, jobbade med ungdomar och deras projekt via Göteborgs Stad. Kul, givande och utmanande.

Efter det tog jag en paus på 2 månader, sökte enbart ett jobb när min läkare, föräldrar med fler tyckte jag skulle söka fler. Fick det och jobbar nu via den bemanningen på Postnord ute i Härryda.

Jag lever livet varje dag, älskar mig själv, växer varje dag. År av utanförskap, mobbning, depressioner med mera är som bortblåsta. Varje dag växer jag bort från det och lever ännu mer.

Jag vet att jag kommer ”lyckas”, jag vet att jag kommer leva mina drömmar. Jag gör det redan nu. Hur vet jag det? För att jag har lärt mig att investera i livet, i människor, saker och intressen som för mig framåt.

Tidigare så la jag ner energi, tid och kärlek på saker, människor som sällan gav mig något.

Jag ångrar inget, det som hänt i mitt liv har gjort mig till den jag är idag. Jag skapar mitt nu, min framtid.

Välkommen till min värld, välkommen till äventyret. Här kommer jag skriva om mitt liv, resor, konserter jag går på, vänner och personligheter jag lär och lärt känna.

lr7ttv4g00kq02u00083pe 4hu0424neuvi8g0an01f80

891f000420neuvi8ga1701

Nästa vecka kommer jag posta berg- och dalbanor som jag själv har åkt och betygsätta dem och berätta om mina upplevelser av dem.

Roller Coaster:
Kumba

Amusement Park:
Busch Gardens Tampa (Tampa, Florida, USA)

Classification:
Roller Coaster

Type:
SteelSit Down

Status:
Operating since 4/20/1993

Make / Model:
Bolliger & Mabillard / All Models / Sitting Coaster

Designer:
Ing.-Büro Stengel GmbH

Maps:
Bing Maps (Satellite) · Google Maps (Satellite)

Capacity:
1,700 riders per hour

Length:
1,212.5 m

Height:
43.6 m

Drop:
41.1 m

Inversions:
7

Speed:
96.6 km/h

Duration:
2:54

G-Force:
3.8

Elements:
34.7 m tall Loop
Dive Loop
Zero-G Roll
Cobra Roll
Interlocking Corkscrews

Trains:
4 trains with 8 cars per train. Riders are arranged 4 across in a single row for a total of 32 riders per train.

Etymology:
"Kumba" means "Roar" in the African Congo language.

Facts:
While the Kumba has four trains, only three can be used simultaneously.  The fourth exists so that ride may operate at full capacity while a train is being serviced.

18ti5rnnsi079r000s002k  082itrru920kfc00e000aa

kc2ru90007s00e001a9itrb8m800u000kk5rnnsi400h

Jag har aldrig åkt en stående berg- och dalbana men längtar att få åka en i klass med Mantis. För övrig så har Sverige haft en stående berg- och dalbana. Den fanns på Skara Sommarland fram tills 1994, men såldes till ett nöjesfält i Canada. Kommer lägga upp info, bilder och video på den om några dagar.

Fakta

http://rcdb.com/sv/7.htm

Berg och Dalbana:
Mantis

Nöjespark:
Cedar Point (Sandusky, Ohio, USA)

Classification:
Berg och Dalbana

Typ:
StålStående

Status:
Operating sedan 5/11/1996

Tillverkare / Modell:
Bolliger & Mabillard / All Models / Stand-Up Coaster

Designer:
Ing.-Büro Stengel GmbH

Maps:
Bing Maps (Satellite) · Google Maps (Satellite)

Kostnad:
$12.000.000 amerikanska dollar

Kapacitet:
1.800 åkare per timme

Längd:
1.188,7 m

Max. höjd:
44,2 m

Största backe:
41,8 m

Inversioner:
4

Max. hastighet:
96,6 km/h

Åktid:
2:40

Maximal Vertikal Vinkel:
52 Grader

Element:
36,3 m tall Loop
31,4 m tall Dive Loop
25,3 m tall Inclined Loop
Corkscrew

Tåg:
3 trains with 8 cars per train. Riders are arranged 4 across in a single row for a total of 32 riders per train.

Restrictions:
Riders must be 137,2 cm or taller to ride.

Restriktioner:
Axelsele.

Etymology:
Initially, Mantis was to be named ”Banshee”.  In Irish folklore, a banshee is a female spirit whose wail was said to foretell a death in the family. After this definition was printed in a local newspaper, the ”Banshee” name was dropped in favor of ”Mantis”.  The original ”Banshee” logo would later come to be that of Dorney Park’s Steel Force.

Video – Point of View – Mantis

anacondaaa

http://rcdb.com/sv/92.htm

 

En sådan kväll då typ alla känns tungt. Tänkte dra till kyrkan på Youth, ungdomsmöte och häng. Men är helt kraftlös. En kväll då jag är trött på livet, trött på människor, trött på mig själv. Trött på miner och spel. Trött på kultur. Trött på att alla ska vara så pepp. Trött på att många ska vara så inne, så coola. Ha den prylen, de kläderna.

Har jag funnit det jag sökt nej. Gud är dock alltid med, det är trösten i mitt liv. Han har alltid burit mig och jag är övertygad att han gör det nu och forsätter att göra det, ändå in i evigheten.

För min egen del längtar jag efter någon att dela livet med, men när man försöker lära känna en tjej bättre, så går det ofta som det brukar göra, det kommer ingen vart. Tjejen i fråga sätter klorna utåt eller flyttar eller blir tillsammans med någon annan, osv. Eller så är det jag som inte lärt mig hur man lär känna folk.

Om någon drar med mig till kyrkan, då går jag. Det är det som krävs nu, det är så det känns i alla fall. Som igår, tog mig till skolan eller snarare drogs dit. Tackar Anna för det, för det behövde jag, inte för att jag hade ork utan för att jag behövde börja ta små steg i alla fall.

 

Det jag vill med mitt liv är att se andra växa, växa i livet. Men först och främst växa i Gud. Men känner mig så kraftlös, brist på tro på mig själv, ja vet inte vad jag känner mer. Typ ångest är den känsla som dominerar. Vill flytta fokuset från mig, vill se andra, det glädjer mig. Speciellt när man får se människor bli fria. Fria från droger, missbruk, dåliga relationer, ångest, självmordstankar, ja allt som kan tynga ner. Att få vara en liten hjälp på vägen till att någon blir fri, det är glädje, stor glädje.

 

Men sen återkommer jag till det här med kärleken. Finns det en tjej för mig? Finns det en famn att bara vara i. Någon man kan gråta ut hos, dela allt med. Inga masker eller spel, bara vara. Längtar, längtar så efter närhet. Skulle kunna krama folk länge, länge. Men vågar det heller inte, men vill det.

 

Jaha, då har jag skrivit av mig lite i alla fall….har en 20 minuter på mig och bestämma mig om jag ska dra eller stanna hemma.

Har tröttnat på min ångest, på min depression. Har börjat blir lite bättre på senaste tiden. Men nu har jag kommit ner i en svacka igen.

Känns som man är helt kraftlös, igen ork eller lust att leva, men man lever ändå på något sätt.

Gud är ju alltid med.

Ja, vad ska jag göra av mitt liv. 0% inspiration för tillfället.

Idag blir det lite rollspel med polare och sen imorgon blir det härligt med kyrkan och sen IFK Göteborg vs AIK.

Bild

Jag har inte haft ork till mycket på ett bra tag nu. Lever för att överleva. Är mitt i en depression.

Mycket som gjort att det blivit så här.

Men nyckeln till att komma ur detta, som borde vara så lätt, men som är så svårt. Är att släppa taget, let it go.

Tror alla, var enda människa just nu har något de behöver släppa taget om. Sluta kriga, slåss mot det som är i ens väg eller till och med det man tror är bra för en. Vanor, livsstil, idéer eller umgänge, ja och massa annat.

 

Jag tror att vi alla behöver släppa taget och ge det till Gud.

Då kanske du säger, jag tror inte på Gud. Vad har jag med honom att göra, han som inte ens existerar.

Jag har smakat en frihet i Gud, i Jesus Kristus som överstiger allt jag upplevt, känt i detta liv. Den friden övergår allt förstånd, det finns inget bättre. Gemenskapen med Gud är meningen med livet.

 

Du behöver inte tro på det jag skriver, du behöver inte förändra dig, du behöver inte släppa taget.

Men om du en dag släpper taget, ja även om du redan är kristen och har saker som du behöver släppa taget om. Oavsett så kvittar det vad du eller jag har för övertygelse. Om Gud är sann, så är han sann. Antingen finns han eller så finnas han inte.

Spelar ingen roll om de som följer honom gör misstag efter misstag, det är de kristna som definierar vem Gud är eller om han finns.

Skrev lite vad jag kände just nu. För jag måste verkligen taget om min depression, jag kan stanna kvar i den och gräva ner mig ännu djupare. Det kommer varken hjälpa mig eller någon annan.

Om du inte vågar eller vill släppa taget om ditt liv och ge det till Gud, börja i alla fall att släppa taget om saker som tynger dig eller som du vet inte är för ditt eget bästa, fast du ändå vill fortsätt med det.

God natt! Over and out!